Nonsens.

Det blir ju mest det man skriver...
Jag skriver här när det dyker upp någon form av behov av att bara snacka lite.
Oftast är det heeelt andra saker än det jag skriver här som jag skulle ha pratat om,
om jag istället för att ha kluddat ner något i bloggen, hade pratat med en vän.

Idag till exempel, skulle jag egentligen verkligen behöva åka till Oslo och träffa Sara, och snacka woman-to-woman med henne, om allt. Men det är ju tyvärr bara att vara realistisk och inse att det inte går.
________________________________________________
Tre timmar senare.

Har pratat med Sara Q i telefon länge ikväll, alltid lika bra och skönt.
Jag skulle just nu vilja befinna mig på annan ort. NU. Men även där får man vara realistisk.
Livets hårda skola, helt enkelt!

Skillnaden på att längta och att sakna är hårfin, men väldigt stor.
Jag längtar mest nu.