Ångesten har inte släppt.

Näe, den späds mest bara på som det är nu. Kemiboken bidrar nämnvärt och just nu är det inget alls som verkar för att reducera ångesten. Fy. Det är kväll i princip hela dygnet och allt kul som händer spårar ur. Det lilla kul jag har tid med mellan stresstentapluggandet, vill säga.

Japp, det var det som min pessimistiska sida ville uttrycka här idag. Den skiner inte igenom speciellt ofta genom min annars i alla lägen optimistiska personlighet, men när den väl gör det så gör den det stort. Det här är en down-period helt enkelt. Och jag är inte rustad för det nu.

Tur att alltid mörker följs av ljus och regn av solsken och allt vad det heter.